Det är naturligt att matchningen försämras i samband med en djup kris, men att matchningen inte återhämtat sig efter kriserna beror i huvudsak på förändringar i sammansättningen av de arbetslösa. Grupper med lägre jobbchanser, exempelvis flyktingar och deras anhöriga, ökade relativt mycket i Sverige från mitten av 2000-talet fram till pandemin (se diagram 2). Många i dessa grupper saknar initialt flera av de färdigheter som behövs för att snabbt ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, exempelvis kunskaper i svenska, relevant utbildning och arbetsrelaterade nätverk. Andelen jobb som inte kräver någon specifik utbildning är låg på den svenska arbetsmarknaden och har dessutom minskat över tid, samtidigt som andelen personer som har högst förgymnasial utbildning har ökat bland de arbetslösa (se diagram 3). Dessutom är de lägsta lönerna relativt höga i Sverige. För många utrikes födda tar det tid att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.^[8] Bland kommunmottagna flyktingar och deras anhöriga som kom till Sverige 2014–2018 var 15–20 procent sysselsatta efter ett år och ungefär hälften sysselsatta efter 4 år. Därför minskar också den aggregerade matchningseffektiviteten under en ganska lång tid efter ett stort inflöde av invandrare med låga jobbchanser. När de varit längre Sverige och etablerat sig på arbetsmarknaden, borde matchningseffektiviteten återhämta sig.

Diagram 2. Invandring uppdelat på grund för bosättning Tusentals personer

Diagram 3. Andelen enkla jobb och arbetslösa med låg utbildning Procent av alla arbetslösa respektive alla sysselsatta

Den försämrade matchningen över tid beror i huvudsak på förändringar i sammansättningen av de utrikes födda. Detta kan illustreras genom att rita Beveridgekurvan separat för inrikes och utrikes födda (se diagram 4).^[9] Det är inte möjligt att dela upp vakanserna för inrikes och utrikes födda, vakansgraden avser därför alla vakanser delat med den totala arbetskraften. Beveridgekurvan för utrikes födda skiftade utåt 2009 och 2020. En sannolik förklaring till skiftet utåt i samband med pandemin är att branscher som sysselsätter många utrikes födda, exempelvis hotell- och restaurangbranschen, drabbades särskilt hårt av pandemirestriktionerna. Detta medförde att arbetslösheten bland utrikes födda ökade mer än bland inrikes födda (se diagram 5).

Bland inrikes födda syns inga liknande skift i matchningseffektiviteten, utan förändringarna ser ut att vara konjunkturella rörelser längs med kurvan. Diagram 4 visar också att Beverigdekurvan för både inrikes och utrikes födda det tredje kvartalet 2024 har återgått till det samband som gällde före pandemin, när persistenseffekter efter pandemin har klingat av. Matchningen bland utrikes födda har därmed blivit bättre under de senaste åren. Att den totala Beveridgekurvan i diagram 1 fortsatt visar något sämre matchning än åren före pandemin beror på att utrikes födda idag utgör en något större andel av den totala arbetslösheten. Det är troligt att Beveridgekurvan dessutom påverkas av det svaga konjunkturläget, och att den kan komma att röra sig inåt när konjunkturen förbättras.

Diagram 4. Beveridgekurvan 2005–2024 uppdelat på inrikes och utrikes födda

Diagram 5. Arbetslöshet bland inrikes och utrikes födda, 15–74 år Procent av arbetskraften