Thedéen: Bättre ekonomisk utveckling tack vare de ekonomisk-politiska ramverken

De senaste åren har ramverken testats av en kombination av störningar som pressade upp inflationen kraftigt för första gången sedan de infördes på 1990-talet. Hushåll och företag har varit under rejäl press. Det är just i sådana situationer som ramverken prövas på allvar, sa Thedéen.

”Man kan alltid diskutera detaljerna i utförandet av själva den ekonomiska politiken, men betyget för ramverken i stort måste man säga är gott. Penningpolitiken har agerat för att få tillbaka inflationen ner till målet på 2 procent inom rimlig tid. Man tog ansvar i lönebildningen och avhöll sig från kompensationskrav. Hade inflationen fastnat på en högre nivå skulle läget ha varit betydligt värre. Nu har inflationen stabiliserats nära målet och förutsättningarna är på plats för konjunkturåterhämtning och stigande reallöner.”

Thedéen menade att ramverken i stora drag fungerat väl, inte bara de senaste åren, utan sett över hela perioden sedan 1990-talet. I ett internationellt perspektiv utmärker sig Sverige med våra ramverk och hur vi lever upp till dem, inte minst vad gäller finanspolitiken. Vi är till exempel bland de länder i EU som har lägst räntebetalningar på vår statsskuld. Det är viktigt med starka statsfinanser så att Sveriges regering har utrymme att agera med kraft vid kriser. Det finns alltså ett försäkringsargument i detta.

”Att ramverken har fungerat väl innebär inte att de inte kan ändras om det finns goda skäl. Det är bra med regelbundna översyner. Men det är viktigt att noga utvärdera eventuella förändringar utifrån hur de kan påverka förtroendet för finans- och penningpolitiken. Det får inte uppstå tvivel om hållbarheten i statsfinanserna så att förtroendet för att det råder ordning och reda försvinner. Förtroendet för inflationsmålspolitiken är inte bara viktigt i sig utan också en förutsättning för finanspolitikens effektivitet.”

Thedéen berörde även rollfördelningen och interaktionen mellan finans- och penningpolitiken.

”Det kan finnas sätt att förbättra mixen av finans- och penningpolitik, till exempel genom att utveckla formerna för informationsutbyte. Men jag är tveksam till förslag att formalisera koordineringen. För det första är det viktigt att penningpolitiken bedrivs oberoende, för det andra andas det en övertro på möjligheten att ’finkalibrera’ stabiliseringspolitiken.”