Döljer sig samma oväntade samband bakom trenderna i räntor i små öppna ekonomier?
Publicerad: 23 april 2024
En intressant fråga som Hillenbrand (2023) inte analyserar är om det smala tidsfönstret runt penningpolitiska möten hos Fed även fångar upp den trendmässiga nedgången i räntor i små, eller mindre, öppna ekonomier så som Kanada, Sverige och Tyskland. Givet den förklaring som Hillenbrand (2023) erbjuder, och att små öppna ekonomier inte påverkar den globala trenden, kan man misstänka att så borde vara fallet. Finansiella aktörer i små öppna ekonomier borde dessutom ha ännu mindre resurser och möjligheter att estimera den långsiktiga räntenivån och därmed större incitament att beakta informationen runt Fed-möten. Armelius, Solberger och Spånberg (2018) har dessutom visat att den nedgång som skett i det svenska ränteläget sedan ett par decennier till stor del kan förklaras av nedgången i omvärldens naturliga räntor, där det största inflytandet kommer från ränteläget i USA.
Diagram 3 visar de summerade ränteförändringarna för statsobligationer med 10 års löptid i Sverige, Tyskland, Kanada och USA runt Fed-möten. Den gula linjen visar den hypotetiska tidsserien för USA och är samma som visas i diagram 2 (blå linje). Skillnaden är att den hypotetiska serien i diagram 3 räknas från 1 januari 2000 men från 1 juni 1989 i diagram 2.
Det är tydligt att räntor med lång löptid i de tre öppna ekonomierna utvecklas på ett liknande sätt som räntan i USA runt Fed-möten. Vi noterar att samvariationen mellan USA och Kanada på kortare sikt, det vill säga möte för möte, förefaller högre än motsvarande för Tyskland och Sverige men att trenderna är likartade.[17] Diagram 8 och 9 i appendix visar att liknande slutsatser även gäller för Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och Norge. Trenden i Norge är den trend som är mest lik den i USA.
Det är också tydligt att den trendmässiga nedgången i räntor i de tre öppna ekonomierna även uppstår under andra dagar än just runt Fed-möten. Den totala nedgången i räntorna i de tre ekonomierna kring Feds möten är bara hälften så stor som nedgången för räntan i USA. Det är också svårt att säga varför investerare i de tre öppna ekonomierna inte helt inkorporerar kunskap om den trendmässiga nedgången i nominella räntor just i samband med Fed-möten som investerare i USA förefaller göra, enligt Hillenbrands (2023) teori.
Sammantaget döljer sig, i alla fall delvis, samma oväntade samband bakom trenderna i räntor i små öppna ekonomier som är fallet med sambandet i USA. Att ungefär hälften av trenden uppstår på andra dagar för oss in på nästa fråga nämligen om resterande del av trenden uppstår i samband med annonseringar av penningpolitiska beslut av centralbankerna i de tre öppna ekonomierna.
Diagram 4 visar att så inte är fallet. Det visar hur räntorna för tioåriga statsobligationer i Sverige, Tyskland, Kanada och USA har förändrats i samband med varje centralbanks penningpolitiska möten.[18] Tidsfönstret för Riksbankens, Bank of Canadas och ECB:s penningpolitiska möten överlappar med tidsfönstret för Feds möten i 12 procent, 4 procent respektive 8 procent av fallen. Ränteförändringarna som inträffade under dessa dagar sätts till noll. De övergripande resultaten och slutsatserna påverkas inte av om vi istället inkluderar alla möten. Förändringarna vid dessa möten i de tre öppna ekonomierna visar ingen tydlig riktning över hela perioden sedan 1 januari 2000.
Eftersom trenden inte förefaller uppstå de dagar då Riksbanken annonserar penningpolitiska beslut kan man fråga sig hur svenska räntor med lång löptid förändras de dagar när den europeiska centralbanken annonserar penningpolitiska beslut. Diagram 5 visar just detta. Ränteändringar som sker runt ECB:s penningpolitiska beslut summerar till knappt en procentenhet och tillsammans med ränteförändringar på Fed-dagar summerar de till mellan två och tre procentenheter. En signifikant del av trenden i svenska statsobligationsräntor uppstår alltså i samband med att stora centralbanker annonserar penningpolitiska beslut.
Givet att trenderna i räntor med lång löptid är så pass likartade och att tidigare studier visat att den nedgång som skett i det svenska ränteläget sedan ett par decennier till stor del kan förklaras av nedgången i omvärldens räntor hade man möjligen kunnat förvänta sig att en större del av trenden uppstod när Fed och ECB annonserar penningpolitiska beslut. Att så inte är fallet kan eventuellt hänga samman med systematiska skillnader i när andra viktiga, möjligen landspecifika, nyheter inträffade. Om positiva landspecifika nyheter tenderade att inträffade samtidigt med Fed-möten kan det resultera i att trenden inte bara uppstår på Fed-dagar utan även på andra dagar. Diagram 11 i appendix visar att det kan ligga något i den hypotesen. Diagrammet visar summerade förändringar runt Fed-möten i ett index som mäter överraskningar i ekonomisk data jämfört med marknadsförväntningar. Som man kan se överträffar de nyheter som publiceras på Fed-dagarna analytikernas förväntningar i Sverige och Kanada men inte i USA sett till hela tidsperioden.
Vad betyder det att räntorna ökar snabbt efter 2021 men inte längre i samband med Feds möten? Om Feds vägledning är anledningen till detta mönster innan 2021 så kan det brutna sambandet efter 2021 möjligen innebära en fortsatt låg trend även framöver. Om ränteökningen orsakades av en stigande trend som även fångats upp av Fed skulle mönstret sannolikt ha fortsatt även efter 2021. Eftersom mönstret är brutet skulle det, med andra ord, kunna antyda att räntehöjningarna sedan 2021 inte nödvändigtvis orsakades av en allmänt stigande räntetrend. Alternativt blir investerare inte längre guidade av Fed efter 2021.