Företag som bedriver finansiell verksamhet eller tillhandahåller finansiell infrastruktur behöver följa särskilda regler. Det finns flera anledningar till dessa regleringar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det handlar både om att skydda konsumenternas tillgångar och intressen och att förebygga finansiella kriser då det finansiella systemets funktioner är centrala för en väl fungerande ekonomi. Det innebär bland annat att företagen ska säkerställa att de har tillräcklig motståndskraft för att kunna hantera de risker som uppstår i verksamheten.

Tillstånd, regler och tillsyn

För att få erbjuda finansiella tjänster till allmänheten krävs först och främst tillstånd från Finansinspektionen.^[39] För vissa kategorier av företag räcker det dock med registrering. Läs mer på Tillstånd av FI eller enbart registrering? | Finansinspektionen Därefter måste företagen följa ett omfattande regelverk som är baserat på lagar beslutade på EU-nivå eller i Sverige där olika delar är centrala, som krav på kapital, likviditet och diversifiering i investeringar. Kraven finns bland annat för att säkerställa att finansiella företag har tillräckligt med kapital för att kunna stå emot förluster och att hålla tillräckligt med likvida tillgångar som en buffert för att klara en stressad situation. För banker ställs även kraven utifrån företagets riskprofil samt vilka risker de skapar för systemet som helhet. För försäkrings- och pensionsföretag handlar det om att ha tillräckligt med kapital för att kunna betala ut framtida försäkrings- och pensionsersättningar.^[40] I översynen av regelverket för försäkringsföretag väntas även särskilda krav på likviditetshantering. Värdepappersfonder måste sprida sina risker, investera i likvida finansiella tillgångar och ha begränsad så kallad hävstång på sina investeringar. Finansiella företag står även under tillsyn för att säkerställa att de följer reglerna. Om det finns problem i ett finansiellt företag kan åtgärder vidtas och tillståndet kan bli indraget.

Reglerna och tillsynen delas ofta upp i en mikro- och en makrodimension. Mikrodimensionen fokuserar på att övervaka och vidta åtgärder mot enskilda aktörer och marknader. Makrotillsynen har däremot ett systemperspektiv och handlar om att minska riskerna i det finansiella systemet som helhet. Ett exempel på en makrotillsynsåtgärd är amorteringskravet som syftar till att motverka finansiella obalanser genom att stärka hushållens motståndskraft.^[41] Du kan läsa mer om makrotillsyn i Makrotillsynsregleringar-och-finansiell-stabilitet-sou-202389.pdf (regeringen.se) Ibland är dock uppdelningen mellan åtgärder på mikro- och makronivå inte självklar. Det kan röra sig om krav på så kallade systemviktiga institut där till exempel en storbank kan få ett högre kapitalkrav än vad deras företagsspecifika risker motiverar för att ta höjd för bankens systemrisker.^[42] Systemviktiga institut är finansiella företag som om de får problem även kan orsaka allvarliga störningar i det finansiella systemet.

Insättningsgarantisystem och resolutionsregelverk

För att värna om konsumentskyddet och stabiliteten i det finansiella systemet finns ett statligt insättningsgarantisystem. Det innebär att sparare får ersättning av staten upp till ett visst belopp, vilket i Sverige för närvarande är 1 050 000 kr per person och institut, om banken eller institutet går i konkurs. Insättningsgarantin minskar risken för en uttagsanstormning och bidrar på så sätt till stabilitet i systemet.^[43] Utan en insättningsgaranti finns det en ökad risk att bankkunder tar ut sina besparingar i oroliga tider för att undvika att besparingarna går förlorade om deras bank går i konkurs. Om många kunder samtidigt tar ut sina pengar kan det leda till att banker får likviditetsbrist och därmed till att en kris påskyndas och förvärras. Det finns även ett resolutionsregelverk som hanterar systemviktiga banker eller andra institut i kris. Det innebär att i stället för att låta en krisande bank gå i konkurs kan staten ta över kontrollen och hantera den genom ett särskilt förfarande som kallas resolution. Resolution är ett sätt att hantera systemviktiga banker utan att omedelbart stänga ner verksamheten. I stället rekonstrueras eller avvecklas verksamheten under ordnade former för att begränsa skadeverkningarna för såväl bankens kunder som den finansiella stabiliteten och samhällsekonomin i stort.

Samarbete mellan myndigheter

Ansvaret för den finansiella stabiliteten delas mellan Riksbanken, Finansinspektionen, Riksgälden och regeringen genom Finansdepartementet. Riksbankens arbete består av att driva och underhålla betalningssystemet RIX, bedriva penningpolitik samt värna om den finansiella stabiliteten (läs mer i Fakta – Riksbankens roll i det finansiella systemet). Finansdepartementet ansvarar för lagstiftningen inom den finansiella sektorn och ansvarar för att genomföra EU-direktiv och anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningar på finansmarknadsområdet. Finansdepartementet har också ett övergripande ansvar för krishantering och samordning av denna. Finansinspektionen har som uppgift att värna om stabiliteten i det finansiella systemet och ansvarar för att motverka finansiella obalanser på kreditmarknaden. Finansinspektionen ska också bidra till konsumentskyddet på det finansiella området, bland annat genom att ge ut tillstånd, utforma regler och utöva tillsyn. Riksgälden ska skydda konsumenters pengar och värdepapper genom insättningsgarantin och investerarskyddet.^[44] Riksgälden ansvarar även för statens betalningar och förvaltar Sveriges statsskuld vilket beskrivs närmare i avsnittet Offentlig sektor.

Samverkan mellan myndigheterna är viktig både i det förebyggande arbetet och vid krishantering och myndigheterna träffas regelbundet i Finansiella stabilitetsrådet för att diskutera finansiell stabilitet och krishantering. Globaliseringen av de finansiella marknaderna gör det också nödvändigt att samverka med myndigheter i andra länder. Tillsynen av stora banker med verksamhet i flera länder bedrivs till exempel i tillsynskollegier, vilket är grupper med representanter från tillsynsmyndigheterna i de EU-länder där banken är verksam. Svenska myndigheter deltar också bland annat i Europeiska systemrisknämnden (ESRB), Europeiska banktillsynskommittén (EBA), Baselkommittén och Bank for international Settlements (BIS). Till ESRB:s och EBA:s uppgifter hör att identifiera risker som kan hota stabiliteten i det finansiella systemet i EU. BIS är en organisation grundad av ett stort antal av världens centralbanker och arbetar för monetär och finansiell stabilitet, samt fungerar som centralbankernas bank. Baselkommittén utgör ett globalt forum för samarbete kring banktillsynsfrågor där kommittén tar fram ramverk, riktlinjer och standarder kring detta.