Förbättrad matchning på arbetsmarknaden de senaste åren

Matchning mäter hur effektivt utbudet och efterfrågan på arbetskraft möts på arbetsmarknaden. Det påverkar jämviktsarbetslösheten – den långsiktigt hållbara nivån på arbetslösheten – och därmed bedömningen av hur mycket lediga resurser som finns i ekonomin. Resursutnyttjandet påverkar i sin tur lönetrycket och inflationen och är därför viktigt för penningpolitiken.

I den ekonomiska kommentaren ”Matchningen på den svenska arbetsmarknaden” visar författarna att matchningen försämrades både efter finanskrisen 2009 och i samband med pandemin 2020. Att matchningen inte återhämtat sig efter kriserna kan till stor del förklaras av att sammansättningen av de arbetslösa förändrades till följd av stor flykting- och anhöriginvandring, från mitten av 2000-talet fram till pandemin.

Under de senaste åren har matchningen återhämtat sig något, om än inte riktigt till samma nivå som gällde åren före pandemin. Detta beror på att utrikes födda idag utgör en något större andel av den totala arbetslösheten, och att de i genomsnitt har lägre jobbchanser.

Att de senaste årens förbättrade matchning inte syns i arbetslösheten beror dels på konjunkturläget, dels på ett ökat inflöde i arbetskraften och därmed ett högre arbetskraftsdeltagande. Samtidigt som arbetslösheten är hög är också sysselsättningsgraden på en hög nivå.

Trots en viss nedgång det senaste året är sysselsättningsgraden bland utrikes födda tydligt högre än före pandemin. Att enbart fokusera på arbetslösheten ger därför en allt för dyster bild av den svenska arbetsmarknaden i allmänhet och av utrikes föddas situation på arbetsmarknaden i synnerhet.

Matchningen varierar med konjunkturläget och det finns skäl att tro att den kommer att fortsätta att förbättras när konjunkturen vänder.

Författare: Iida Häkkinen Skans och Pernilla Wasén, verksamma vid avdelningen för penningpolitik.