Frågor och svar

Vad är räntefri inlåning?

Om det egna kapitalet understiger målnivån, får Riksbanken möjlighet att kräva att kreditinstituten håller inlåning i Riksbanken. Utgångspunkten är att inlåningen ska vara räntefri. Den totala inlåningsvolymen får som mest uppgå till ett belopp som innebär att summan av Riksbankens eget kapital och den erhållna inlåningen (samt värdet av eventuella kassakrav) motsvarar målnivån för det egna kapitalet (Läs mer om Ramverket för Riksbankens eget kapital i riksbankslagen).

Inlåningskravet medför att en del av Riksbankens skulder blir räntefria. Det sker alltså en omfördelning av posterna på skuldsidan av balansräkningen – den så kallade penningpolitiska skulden som vi betalar ränta på ersätts med räntefri inlåning – men Riksbankens balansräkning förblir oförändrad i storlek. Inlåningskravet leder till att andelen räntefri skuld ökar i en situation när Riksbankens eget kapital (som ju också är räntefritt) är lågt. Det bidrar till att förbättra Riksbankens räntenetto och därmed vårt resultat. På så sätt kan inlåningskravet förbättra Riksbankens intjäning och hjälpa till att bygga upp eget kapital i en snabbare takt.

Inlåningskravet ska enligt riksbankslagen gälla samtliga svenska kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut och ska vara proportionerlig i förhållande till institutets eller filialens skulder.

Kommer ändringarna i riksbankslagen bidra till bättre intjäning för Riksbanken?

Den nya lagstiftningen innebär att Riksbanken ska kunna besluta om ta in räntefri inlåning från kreditinstituteten om Riksbankens eget kapital ligger under målnivån för eget kapital. Inlåningskravet innebär att Riksbanken kan få en räntefri finansiering av sina tillgångar i en situation när eget kapital (som ju också är räntefritt) är lågt. På så sätt förbättrar den räntefria inlåningen Riksbankens räntenetto som utgör grunden till att Riksbanken ska kunna vara självfinansierad.

Hur mycket räknar ni med att ni får in via kravet på räntefri inlåning?

Intjäningen kommer att variera beroende på storleken på Riksbankens eget kapital, målnivån för eget kapital och styrräntan. Det är därför svårt att säga vad den räntefria inlåningen kan generera när den väl kan komma att implementeras. Anta att Riksbanken kan ta ut en räntefri inlåning motsvarande ca 40 miljarder kronor och styrräntan ligger på 2,5 procent, då skulle det innebära en kostnadsbesparing om ca 1 miljard på ett år. Läs mer hur kravet på räntefri inlåning kan bidra till Riksbankens intjäning i bilagan till Riksbankens remissvar.

När kommer den räntefria inlåningen från kreditinstituten att träda i kraft?

Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2025. Riksbanken har för avsikt att införa inlåningskravet under andra halvan av 2025. Detta kräver bland annat anpassning av system och att Riksbanken inhämtar den information som krävs för att beräkna den inlåning som alla institut ska hålla hos Riksbanken. Riksbanken kommer att föra en dialog med berörda branschorganisationer och de kreditinstitut som kommer att omfattas av inlåningskravet.

Vad händer på Riksbankens balansräkning vid införandet av ett inlåningskrav?

Förenklat kan sägas att inlåningskravet medför att en del av Riksbankens skulder istället för att uppbära ränta blir räntefria. Riksbankens balansräkning förblir oförändrad i storlek men det sker en omfördelning av posterna på skuldsidan av balansräkningen. Idag kan de penningpolitiska motparterna välja att placera i riksbankscertifikat eller i Riksbankens stående inlåningsfacilitet. De erhåller då styrräntan respektive styrräntan minus 10 räntepunkter på sina placeringar. Vid införandet av inlåningskravet kommer de kreditinstitut som påverkas av kravet placera i det nya inlåningskravet som Riksbanken inte betalar ränta på. Det innebär att en del av den totala fordran som kreditinstituten har på Riksbanken kommer att vara räntefri.

Varför behöver Riksbanken en bättre intjäning?

Att Riksbanken är finansiellt oberoende innebär att Riksbanken självständigt och långsiktigt finansierar sina egna driftskostnader, kostnader för penningpolitik och kostnader för att säkerställa finansiell stabilitet. Finansiellt oberoende uppnås framförallt via att Riksbankens räntenetto, dvs. skillnaden mellan ränteintäkter och räntekostnader, täcker driftskostnaderna och skapar utrymme för finansiella riskavsättningar som skapar buffertar för att hantera risker. Ett positivt räntenetto kan uppnås genom att Riksbanken har tillgång till räntefri skuld, dvs. finansieringskällor som banken inte betalar ränta på. Hit hör det egna kapitalet samt utestående sedlar och mynt. Efterfrågan på sedlar och mynt har under lång tid minskat och den nya räntefria inlåningen ger Riksbanken möjlighet att skapa en ny typ av räntefri skuld som kan bidra till att Riksbanken förbättrar sitt räntenetto och därmed stärker förmågan till självfinansiering.

Ni sa tidigare att ni skulle utreda den långsiktiga intjäningen. Vad hände med den utredningen? Vilka alternativa intäktskällor finns att välja på?

Riksbankens självförsörjning beror på både kostnader och intäkter. Vi strävar efter att minska våra kostnader och fortsätter att utreda olika sätt att öka intäkterna i till exempel valutareservsförvaltningen. Riksbankens uppdrag kommer dock alltid i första hand. När nu Riksbanken kan ställa krav på räntefri inlåning kommer det också att bidra till att den långsiktiga intjäningen stärks och vårt fokus ligger just nu på att kunna förbereda en implementering av detta krav så effektivt som möjligt.

Vad är skillnaden mellan räntefri inlåning och ett kassakrav?

Ett kassakrav är ett penningpolitiskt verktyg. I vissa länder kan det även utgöra ett finansiellt stabilitetsverktyg. Ett kassakrav används främst för att styra likviditeten i det finansiella systemet och behöver inte vara räntefritt. Kravet på räntefri inlåning liknar ett kassakrav, då båda innebär att kreditinstituten håller inlåning i centralbanken, men syftet med inlåningskravet är att skapa intjäning till Riksbanken.

Hur kan Riksbanken återuppbygga sitt kapital?

Idag finns det i princip två olika sätt att återuppbygga Riksbankens kapital: att Riksbanken gör vinster respektive får ett kapitaltillskott. Den nya lagstiftningen om krav på räntefri inlåning från kreditinstitut förbättrar Riksbankens intjäningsmöjligheter och det gör att Riksbanken kan bygga upp eget kapital i en något snabbare takt än vad vi kan idag.

Varför kan Riksbanken inte säkerställa sitt finansiella oberoende med hjälp av seignioraget från kontantmängden?

De flesta andra länder har en stor kontantmängd som gör att det räntefria kapitalet genererar en stigande och tillräcklig avkastning även om det egna kapitalet minskar. I Sverige är däremot kontantmängden liten och har minskat som andel av BNP under de senaste decennierna på grund av en minskad efterfrågan på kontanter (läs mer om kontanter och betalningar i Betalningsrapporten). Kontantmängden har också krympt som andel av balansräkningen och därmed har Riksbanken under en längre tid haft ett krympande bidrag till sitt resultat från seignioraget. Det innebär att Riksbanken, till skillnad från andra centralbanker som gjort stora förluster, har svårare att av egen kraft återställa det egna kapitalet med hjälp av ett stort seigniorage.

När kan Riksbanken börja betala ut vinst till staten igen?

Det kommer att ta lång tid för Riksbanken att bygga upp eget kapital till målnivån som medför att vinster kan börja betalas ut igen (se till exempel det basscenario som Riksbanken presenterar i bilagan till sitt svar på remissen).

Vad innebär det för Riksbanken att det nu inte är tvingande att begära kapital vid för lågt eget kapital?

Den nya lagstiftningen skapar flexibilitet för Riksbanken på så sätt att Riksbanken inte längre har en skyldighet att begära ett kapitaltillskott i varje situation när eget kapital fallit under en tredjedel av målnivån. I en situation när Riksbanken har stora orealiserade vinster på värderegleringskonton eller när Riksbanken förväntar sig att eget kapital är endast tillfälligt lågt och det är möjligt att återuppbygga det egna kapitalet på egen hand behöver Riksbanken inte begära ytterligare kapitaltillskott. Riksbanken har dock alltid möjlighet att med stöd av riksdagsordningen begära ett kapitaltillskott om så vore motiverat.

Hur ser ni på att orealiserade vinster nu ska räknas med vid bedömningen av ett eventuellt kapitaltillskott?

Det är rimligt att orealiserade vinster beaktas vid en framställning om återställning av eget kapital. Orealiserade vinster på värderegleringskonton fungerar, likt eget kapital, som en buffert mot framtida förluster. Deras funktion som buffert är dock begränsad eftersom orealiserade vinster på en tillgång bara kan täcka orealiserade förluster från samma tillgång. Det kan alltså uppstå situationer där Riksbanken behöver ett större eget kapital för att banken ska ha en tillräckligt stor förmåga att bära förlustrisker.

Vad händer när Riksbanken gör en vinst eller en förlust?

När Riksbankens redovisade resultat är positivt, dvs. när Riksbanken gjort en vinst, och det egna kapitalet ligger under målnivån för eget kapital, används vinsten för att bygga upp det egna kapitalet. Om det egna kapitalet överstiger målnivån betalas vinsten ut till staten. Riksbanken kan dock använda hela eller delar av vinsten till att göra så kallade finansiella riskavsättningar och på så sätt bygga buffertar för att täcka eventuella framtida förluster.

Riksbanken har under 2000-talet sammanlagt gjort vinster som inneburit att banken delat ut 156 miljarder kronor till staten.

När Riksbankens redovisade resultat är negativt, det vill säga när Riksbanken gjort en förlust, minskar Riksbankens egna kapital med motsvarande storlek. När eget kapital minskar ökar utrymmet för att ta ut räntefri inlåning från kreditinstituten. Utrymmet vidgas ytterligare på grund av att målnivån för eget kapital samtidigt ökar med inflationstakten. På så sätt bidrar den räntefria inlåningen till att kompensera för att Riksbankens räntefria skuld minskar när eget kapital minskar.  

Det är Riksbanksfullmäktige som beslutar om Riksbankens resultatdisposition, det vill säga hur eventuella vinster eller förluster ska fördelas. Därefter ska riksdagen godkänna fullmäktiges beslut. Hur detta går till regleras i riksbankslagen (läs mer om vinstutdelningar i riksbankslagens kapitel 8).