För att alla i samhället ska kunna betala, behöver olika betalningsalternativ finnas tillgängliga. Det ligger i linje med de finansmarknadspolitiska mål som riksdagen fattat beslut om, och som innebär att finansiella företag ska tillgodose hushålls och företags behov av finansiella tjänster. För personer som av olika skäl inte kan eller vill ta del av digitala tjänster utgör kontanter ett viktigt betalningsalternativ, liksom brevgiro för räkningsbetalningar.

Att betala med kort är för många ett snabbt och smidigt betalsätt, särskilt sedan möjligheten att blippa sitt kort eller sin mobil infördes. Även om kortbetalningar är digitala är de betydligt lättare att använda för digitalt ovana än betalningar via exempelvis appar. Appbetalningar används i allt högre grad för exempelvis kollektivtrafik och parkeringsavgifter. Som Riksbankens enkät visat är kortbetalningar det vanligaste betalsättet som mindre butiker, frisörer och restauranger tar emot. Riksbanken anser att kort bör finnas som betalningsalternativ för viktiga tjänster, vilket skulle underlätta för fler att betala och vara delaktiga i samhället.

Lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet kan bidra till bättre utformade tjänster så att fler kan använda dem. Riksbanken fortsätter att bevaka frågan, i dialog med marknadens aktörer och andra intressenter. Riksbanken anser emellertid att fler åtgärder kan vidtas för att ytterligare förbättra tillgängligheten till betaltjänster. Det handlar exempelvis om att i större utsträckning dra nytta av tekniska lösningar som biometri för identifiering och autentisering – givetvis med respekt för konsumentens integritet.

För personer som hjälper andra att betala – till exempel anhöriga och gode män – bör möjligheten till att göra digitala betalningar förbättras. Särskilt gäller det sätt att betala spårbart, vilket är viktigt för att motverka bedrägerier. Ett exempel är kort kopplade till huvudmannens transaktionskonto, där betalningar kan registreras som utförda av ställföreträdaren. Ett annat alternativ kan vara kort med betalfunktion som kan användas i specifika butiker, och som vanligtvis saknar kreditfunktion. Även andra mer traditionella betalsätt är viktiga för många ställföreträdare likväl anhöriga som hjälper till med betalningar. Ett exempel på ett sådant traditionellt betalsätt är brevgiro. För att underlätta för dessa personer behöver det finnas tillgång till olika betalsätt, som är säkra och inte bryter mot villkor eller andra regelverk.

Det bedrägeribekämpande arbetet bör fortsatt prioriteras

Personer som är ovana vid digitala betaltjänster kan i högre grad uppleva en rädsla för att bli utsatt för bedrägerier. Denna rädsla är inte obefogad, då antalet bedrägerier genom social manipulering och digitala betaltjänster de senaste åren vuxit till ett stort problem. Många aktörer – offentliga såväl som privata – arbetar nu aktivt för att motverka bedrägerierna. Det är positivt. För att allmänheten ska ha förtroende för betalningssystemet måste de uppleva att systemet är säkert, inte minst de grupper som vill använda de digitala tjänsterna men inte vågar.

Förra året presenterade exempelvis bankerna, genom Bankföreningen, ett åtgärdspaket för att stoppa bedragarna. I paketet ingår bland annat att bankerna ska blockera användningen av Swish och BankID för bedragare och penningmålvakter mer effektivt. Dessutom ges möjlighet för konsumenter att göra olika tillval till bankernas tjänster – bland annat tidsfördröjningar och beloppsgränser för vissa betalningar. Som tidigare nämnt skulle sådana här tillval och åtgärder även kunna användas för att öka inkluderingen på betalningsmarknaden, genom att fler ges tillgång till betalkonto med begränsade funktioner. Även Finansinspektionen har lämnat förslag på hur betalningsrelaterade bedrägerier kan motverkas. Det är viktigt att alla berörda aktörer fortsätter att arbeta aktivt så att bedrägerier kan förhindras i mesta möjliga mån.